Ilmar Reepalu förstår, men ångrar inte det han sagt…

EGENTLIGEN VILL jag inte skriva om Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu igen. Men tyvärr finns det anledning till det.
Med fredagsmorgonens nyhetspaneler i SVT och TV 4 i starkt minne och tidigare i veckan Reepalus besök hos TV4:s nyhetsmorgon kan man konstatera att flera frågor fortfarande står helt utan svar. Andra frågor håller på att få svar som är att beteckna som både häpnadsväckande och – avskyvärda.

Det har varit mycket Reepalu den senaste veckan. Inte bara i TV. Också i radio och i pressen. Är det inte han själv som medverkat så har hans agerande och brist på agerande diskuterats. Kritiken har varit stark, men han har också sina anhängare. De som tycker att han egentligen inte alls har gjort något fel utan bara sagt som det är. Denna uppfattning, hos vissa grupper kombinerat med att han inte vill ta tillbaka något av vad han sagt, gör att Göran Rosenbergs fundering eller snarare misstanke, som han presenterade i TV4, tyvärr blir ganska trovärdig.
Rosenberg menade att de åsikter som Reepalu förde fram och då han talade om ”den israeliska lobbyn” (som mycket lätt kan förväxlas/bytas ut mot det i antisemitiska sammanhang ofta använda uttrycket ”den judiska lobbyn”) mycket väl kan tilltala delar av den stora muslimska invandrargruppen i Malmö.
Reepalu är alltså ute och fiskar i synnerligen grumligt vatten. Med sina uttalanden har han förvisso fått uppskattning från muslimskt håll. Skulle han nu efter påtryckning från sitt partis strateger göra avbön skulle han tappa det stöd han fått i de muslimska grupperna sedan han förbjöd publik på tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö förra året.

Ett uttalande som Reepalu gjorde och som jag förvånas inte fått större uppmärksamhet var när han förklarade sig vara motståndare till sionismen. För mig är sionismen tanken och strävan att ge judarna en egen stat. Något som också lyckades genom FN:s försorg efter andra världskriget. Sverige var ett av de länder som var med och gav den nödvändiga majoriteten för att detta skulle kunna förverkligas. Vad menar Reepalu med sitt motstånd till sionismen? Vill han inte ha någon israelisk stat? Eller han tolkar kanske ordet ”sionism” på något annat sätt?

I NYHETSPANALEN i SVT satt Birger Schlaug och argumenterade som den värste Ilmar genom att hävda att man ska få kritisera Israel utan att bli betraktad som antisemit. Det är väl knappast problemet i Sverige idag. Att kritisera Israel ingår i vad som är politiskt korrekt. Att försvara Israel är däremot misstänkt och på gränsen till att vara rasistisk. Så långt har det gått i vår svenska demokrati.
I min förra kolumn om Ilmar Reepalu skrev jag att jag inte trodde att han var anti-judisk. Och det tror jag kanske fortfarande inte att han är. Däremot börjar jag tro att flirten med de muslimska väljargrupperna i Malmö, som är väldigt mycket större än gruppen judar, är planerad och att judarna kan ”offras” genom att fördöma händelserna på Gaza-remsan och samtidigt mer eller mindre kräva att judarna i Malmö ska gå ut i demonstrationer för samma sak för att slippa bli trakasserade.
Tyvärr är jag rädd för att om det varit en annan grupp än judarna som Reepalus uttalanden och okunskap handlat om hade han redan tvingats lämna sin post. Något som han borde göra – snarast!