Militär obstruktion av försvarspolitiken?

SVENSK MILITÄR ska inte lägga sig i politiken i Sverige. Detta gäller också stjärnbeströdda generaler i Högkvarteret som ett halvår före valet i princip obstruerar mot den sittande regeringen. Inga förändringar i grundorganisationen under denna mandatperiod är det tydliga budskapet från regeringen. Detta betyder inte att det är fritt fram för nedläggningar under nästa period. Beskedet från regeringen är en markering och en mycket stark viljeinriktning.

Att som i förra veckan gå ut med planerade nedskärningar i den militära grundorganisationen är ytterst anmärkningsvärt. Kunde knappast varit bättre orkestrerat av socialdemokraternas strategiavdelning. Som en direkt följd av Försvarsmaktens nedskärningsförslag går socialdemokratiske ordförande i Försvarsutskottet Anders Karlsson ut och menar att detta är de direkta konsekvenserna av alliansregeringens beslut. Att hans eget parti och övriga i det röd-gröna samarbetet vill skära ner ytterligare miljarder glömmer han bort. Istället får vi höra att det är övergången till frivilligförsvaret med kontrakterade deltidssoldater (som socialdemokraterna nu envisas med att kalla yrkesförsvar) som gör att det kostar så här mycket extra så att det inte finns råd att behålla grundorganisationen. Karlssons sifferbollande är rent nonsens.

DET SOM MAN för Högkvarteret nu låtit meddela är att en av de tre flygflottiljer som vi har kvar ska läggas ner, att antingen P4 i Skövde eller P7 i Skåne röner samma öde. Dessutom ska tio utbildningsgrupper inom Hemvärnet läggas – vilket i praktiken är ett rent sabotage mot den i riksdagen fastlagda politiken om hemvärnet och de nationella skyddsstyrkornas roll i det framtida försvaret. Högkvarteret gör ingen hemlighet att man inte tycker om hemvärnet. Det kan vara sin sak. Men att så tydligt gå emot intentionerna i vad Sveriges Riksdag slagit fast är, än en gång och då sagt med diplomatiskt filter, anmärkningsvärt. Hemvärnets spridning i hela landet är nödvändig för att klara rekrytering och de uppgifter som i framtiden läggs på de nationella skyddsstyrkorna. Och icke att förglömma – för folkförankringen.

För det flesta torde det stå helt klart att gränsen för besparingar inom försvaret är nådd. Det går inte att göra några större ingrepp utan att det drabbar förmågan. För min egen personliga del står det helt klart att om vi ska ha ett försvar som ska klara av de uppgifter som regering och riksdag har ålagt det måste vi under nästa mandatperiod skriva upp försvarsanslagen.
Vi måste också ställa oss frågan var gränsen mellan kvalitetskrav och kvantitetskrav går. Just nu driver mycket långt kravet på kvalité när det gäller våra marina enheter. Vi kan utan att skryta hävda att vi har vad gäller kvalité bland de bästa ubåtar och korvetter som finns att tillgå. Men när det gäller antalet så är det inte mycket vi har att komma med. Skulle några av våra högkvalitativa fartyg saboteras, sänkas, skadeskjutas eller på annat sätt sättas ur brukbart skick så drabbas vår förmåga mycket allvarligt. Och vad har vi att sätta in istället? Ibland kan vi tvingas sänka kvalitetskraven för att få upp antalet till en nödvändig nivå. Ni vill inte jag att vi ska sänka våra kvalitetskrav. Tvärtom – jag vill att vi ska slå vakt om dem och samtidigt öka antalet enheter. Men detta kräver pengar, detta kräver utökade försvarsanslag.

ATT HELA SVERIGE SKA FÖRSVARAS borde inte vara ett kontroversiellt ställningstagande. Att då som man nu från Högkvarteret föreslår dra ner ytterligare flottiljer, förband och hemvärnsplattformar gör att delar av Sverige offras. Detta är enligt min uppfattning inte acceptabelt. Vad som nu i första hand gäller är att kräva ordning i ledet i Högkvarteret. Och det med omedelbar verkan.
(2010-03-09)