Reepalus opportunism resulterade i rasism

I SVERIGE FINNS ett önskeläge då allting ska vara svart eller vitt, gott eller ont, bra eller dåligt, för eller emot. Det är inget bra ingångsläge. Väldigt mycket blir så väldigt mycket fel då. Invandring, flyktingar, främmande religioner har det politiskt korrekta Sverige beslutat är bra. Till och med mycket bra. Vill man modifiera denna uppfattning och inte tycker att allting är så där bra rakt över, hänger i luften beskyllningen om rasism och nazism som ett svärd i en mycket tunn tråda över ens huvud. Det är inte många som vågar ta risken. Därför blir också debatten snedvriden.

Den som kritiserar svensk invandrings- och/eller flyktingpolitik och inte har hundra och en brasklappar och intyg som visar att han eller hon vare sig är rasist eller sympatiserar med någon Hitlerflirtande sekt döms genrellt ut som varande just rasistisk. Man blir stämplad som politiskt tveksam, någon som man inte bör ha med att göra. Men tyvärr gör denna attityd varken att problemen belyses eller försvinner – tvärtom. Det blir bara värre och extremistgrupper får fler sympatisörer eftersom deras teser förverkligas av den politiskt korrekta maktens försök att sopa de problem som finns under mattan.

Men det finns en grupp som den politiskt korrekta ”antirasismen” inte vill försvara eller ställa sig bakom och det är judarna. Att vara jude betyde rinte med automatik att man är sionist. Men det faktum att Israel är en judisk stat gör det politiskt och religiöst tacksamt för Israels fiender att agera anti-judiskt . Att vara sionist, att vara för den israeliska statens existens, att försvara judarna har blivit liktydigt med att vara just - rasist.

I MALMÖ FINNS PROBLEM. Med eller utan den politiska ledningens medverkan gror judefientligheten i staden. Att den stora inflyttningen av människor från muslimska länder, där det hör till den dagliga rutinen att misstänkliggöra och fördöma judar och staten Israel, gynnar de anti-judiska stämningarna är självklart. Att hävda något annat är att förvränga verkligheten. Dessa politisk-religiösa, anti-judiska krafter i kombination med den svenska vänsterns anti-israelism har skapat en synnerligen otrevlig atmosfär i Malmö som den politiska ledningen ytterligare förstärkt med klumpigt agerande och anmärkningsvärda uttalanden.
När det gäller den judefientliga hets som tagit sig olika uttryck i Malmö befinner vi oss i en Kafkalik situatuion. Rädslan för att bli stämplad som rasist i Sverige (och i Malmö) är så stor att många inte vågar ställa sig upp och vittna om varifrån den grövsta och värsta judehetsen kommer – från muslimska grupper med rötterna i arabvärlden. Och för att nu inte bli medvetet missförstådd så måste jag här förtydliga och säga att jag har inte påstått att detta kommer från alla muslimska grupper. Men förmodligen räcker detta konstaterande från min sida att i debatten nu bli utmålad som både rasist och islamofob.
Vad jag säger är att de anti-judiska och anti-israleiska krafterna runt om i världen till stor del har lyckats i sin medvetna politik och propaganda att utmåla judendomen och tron på att staten Israel har rätt att existera såsom varande rasism. Och vips har vi ett givet resultat – tar man avstånd från de anti-judiska, anti-israeliska krafter som finns är stämpeln där direkt – du är rasist!

Men tack och lov finns det förnuft och klokskap kvar i det här landet, om än i skiftande omfattning. Kommunstyrelsens ordförande i Malmö - Ilmar Reepalu (s) - har fått göra avbön för sina dumma och fördomsfulla uttalanden om judarna i Malmö och deras situation. Jag tror inte Reepalu är speciellt anti-judisk. Däremot tror jag han är en stor opportunist och gjorde vad som förväntades av honom i Malmö med den befolkningssammansättning som är där och vad som är politiskt korrekt. Det vill säga att ta avstånd från judar och staten Israel. Inte av rasistiska, men väl opportuna skäl. Att resultatet blir det samma – rasism – gör det hela till en rejält otrevlig historia.

Reepalus första stora övertramp var att aktivt gå in och göra politik av Davis Cup-matchen i tennis i Malmö förra året då han förbjöd publik att närvara. Det hade varit till heder för Malmö om han istället sett till att matchen hade kunnat spelas inför publik och säkerheten garanterats. Men nu gjorde han opportunistisk kommunal utrikespolitik av det hela, som endast gynnade de anti-israeliska och anti-judiska stämningarna. Ilmar Reepalu borde avgå.