Vem ska få ta del av presstödet?

Den senaste veckan har det på sina håll diskuterats ganska högljutt om att Nationaldemokraternas tidning ”Nationell Idag” ska få presstöd. Efter ett beslut i presstödsnämnden får tidningen nu några miljoner för att kunna bedriva sin publicistiska verksamhet. Många är upprörda, andra är heligt förbannade och vissa hänvisar till att detta är priset vi får betala för vår demokrati. Jag tycker det här är en svår fråga. På många plan.
För det första är jag mycket delad i min uppfattning om presstödet. Är det bra eller är det dåligt? Tanken bakom det är nog riktig. Att garantera ett publicistiskt mångfald. Men ska det vara nödvändigt att det måste ske med tillförsel av skattemedel? Vi kan lämna den frågan för tillfället och återvända till problemet att nu en tidning med politisk hemvisst i Nationaldemokraterna ska få 2,3 miljoner kronor om året.
Vad vi nu kan bevittna är ytterligare ett tillfälle då vi i vår svenska demokrati står handfallna när vi ska handskas med demokratiskt tvivelaktiga eller rent av anti-demokratiska organisationer och partier. ”Fy” och ”usch” är väl de första spontana uttrycken när uppgiften blir känd om presstödet. ”Skattemedel till nazister” är en annan kommentar. Ingen vill ju i vår fina demokrati ge skattemedel till nazister. Det är något de flesta kan ena sig om. Men nu är det ju så att Nationaldemokraterna inte anser sig vara nazister. Och rent åsiktsmässigt är det nog svårt att placera dem i den fållan, även om det förenklar och gör världen svart och vit.

Känns inte bra
Jag tycker inte det känns bra på att ge National-demokraternas tidning skattemedel för att de ska nå ut bättre med sin propaganda. Men jag är lika illa berörd av att Kommunistiska Partiets tidning Proletären får presstöd och har fått så i väldigt många år. Och kanske ännu mer illa berörd när våra mesta tyckare tigit när kommunisterna år efter år fått sina pengar men nu kvicknat till och pratar om antidemokratiska krafter. Dubbelmoral!
I min värld är kommunism och nazism ideologier av samma sort. De bygger på gemenskap för vissa utvalda och utrotning av andra. Åsiktsförtryck, förföljelse, rättsövergrepp, våld och intolerans. Men det är i vår demokrati fritt att ha vilka uppfattningar man vill. Därmed inte sagt att det är fritt att utöva dem.
Demokratins styrka är också dess svaghet; att låta alla åsikter få komma till tals. Att inte neka någon yttrandefrihet på grund av sin uppfattning. Det betyder också att vi måste låta dem komma till tals vars åsikter och uppfattningar vi avskyr mest. Och det är just detta presstödet handlar om – demokrati. Vi förblir en demokrati bara så länge som vi lever upp till begreppet. Skulle vi på grund av åsikt neka någon sina rättigheter är vi inte längre en demokrati.

Demokratins pris
Så länge såväl nazister som kommunister håller sig inom lagens råmärken ska de få sitta i våra politiskt valda församlingar. De, som alla andra, ska få utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter fullt ut. Och i utnyttjandet av dessa demokratiska fri- och rättigheter ligger att ge ut tidningar och att inom de regelverk som finns söka presstöd. ”Nationell Idag” och ”Proletären” är två tidningar jag gärna skulle se förpassade till sophögen. Nu delar inte alla min uppfattning, men i demokratins namn får jag acceptera att publikationer som dessa får presstöd. Om inte är vår yttrandefrihet inte värd någonting.

Om vi undanhåller presstöd åt en tidning som företräder en uppfattning som vi avskyr – vilken blir nästa uppfattning som en demokratiskt vald majoritet kan göra undantag för? Demokrati är inte lätt och det gäller att slå vakt om den. Att bli odemokratisk för att bevara demokratin är ett mycket farligt steg att ta även om det kan vara frestande. Och har man en gång tagit det steget är man på väg bort från demokratin.

Varför presstöd
Vem ska få presstöd och vem ska bli utan? Är det rimligt att staten, det vill säga skattebetalarna, betalar pengar till tidningsutgivning?
Jag ska erkänna att jag är rejält kluven när det gäller presstödet. Principiellt är jag motståndare. Samtidigt som jag inser att utan presstödet hade tidningsdöden skördat ännu fler offer. Media i allmänhet men tidningar i synnerhet med lokal och regional förankring, är ett grundfundament i vår svenska demokrati.

Tidningar har många funktioner i samhället. De är ett påtagligt uttryck för vår yttrandefrihet och en viktig beståndsdel i den fria opinionsbildningen.
Den traditionella tidningsuppgiften, det journalistiska uppdraget att granska makten och myndigheterna, är väsentligt i ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt.
Oberoende tidningar som granskar den lokala och regionala politiska maktutövningen är ett självklart inslag i en levande demokrati. Det är svårt att spekulera i hur många tidningar som hade funnits kvar om vi inte haft presstöd. Men vi kan inte heller komma ifrån att presstödet i sin nuvarande utformning har cementerat tidningsmarknaden. Presstödet har i sin välvilja förhindrat andra lösningar, andra möjligheter, nya konstellationer, nya metoder och befäst den rådande ordningen. Ungefär på samma sätt som partistödet i dess olika former gagnar det som idag är.

Såväl presstöd som partistöd motiveras med att stärka demokratin. Viljan och målsättningen finns det väl inget att erinra mot. Men som så många välviljeprojekt är det väldigt lätt att det slår över till sin motsats. Och tyvärr finns det allt för många som välkomnar detta.

(2010-04-29)