Protestera mot Kina eller Eritrea?

Att stå ensam i en protest är aldrig speciellt roligt. Att protestera tillsammans med många andra är betydlig mer bekvämt och det känns inte speciellt farligt eller riskabelt. I vintras blev jag upprings av Expressen och tillfrågad vad jag gjort för Dawiit Isaak. Jag svarade sanningsenligt att jag nog inte gjort tillräckligt mycket. Att jag hade kunnat göra mer. (I skrivande stund, även om det är några månader senare, har ännu inte mitt svar blivit publicerat) Men jag förklarade samtidigt att jag var lite skeptisk till hela kampanjen. Det finns inget märkbart politiskt motstånd i att protestera mot regimen i Eritrea. Man riskerar inte att bli betraktad som udda eller politiskt avvikande om man protesterar mot att en man sitter fängslad i Eritrea under omänskliga förhållanden.
Jag försökte förklara detta och samtidigt vara mycket tydlig med att jag tycker det är helt rätt att kräva Isaks frigivande och att det är bra att det förs en kampanj för honom. Samtidigt som jag fick frågan pågick det rättegångar i Kina mot ett antal tibetaner som krävt större självständighet för Tibet och som förklarat sitt stöd för Dalai lama. Ett flertal av de åtalade dömdes till döden och avrättades. Bland dessa en kvinna i 20-års åldern. Var fanns protesterna då?

Bekväm protest
De som vill missförstå mig gör det säkert nu också. Men jag ska vara så tydlig som möjligt. Jag tycker behandlingen av Dawit Issak är ett övergrepp som ingen människa borde riskera att utsättas för. Det är bra att det protesteras och att ögonen riktas mot dem som satt Dawit Isaak i fängelse och vägrar släppa honom. Och för Dawit Isaaks skulle hoppas jag att protesterna snart ger resultat så att han kan återförenas med sin familj i Sverige.
Men – riskerna för oss här i Sverige att protestera mot fängslandet är enkelt, smärtfritt och politiskt helt korrekt. Det är en protesthandling som är självklar, som ytterst få förvånas över och som inte strider mot något partis grundsyn. Inte heller stör den några svenska ekonomisk intressen, varken statliga eller privata.
För att för några rader återgå till Dawit Isaak så försvårar onekligen det förhållande att han har dubbelt medborgarskap. Hade han enbart varit svensk medborgare skulle protesterna kunna var både hårdare och möjligen tydligare. Från svensk sida kan vi inte acceptera att en av våra medborgare behandlas på detta vis. Men nu har han också eritreanskt medborgarskap. Vilket medborgarskap väger tyngst? Vad som är lagligt i Sverige och anses som en medborgerlig rättighet här kan ha en helt annan juridisk status i Eritrea. Vilken lagstiftning gäller? Dubbelt medborgarskap är en skvader och borde rimligen inte få tillåtas tillsammans med svenskt medborgarskap. Men, fortsätt protestera och gör vad som kan göras för att få mannen frigiven.

Ekonomiskt riskfritt
Det finns politiska protester och ställningstaganden som inte kan genomföras utan risk för allvarliga ekonomiska konsekvenser.
Mellan skål och vägg kan man få höra mer än en diplomat som hävdar att den svenska officiella oviljan att protestera mot Nord Streamprojektet är att man från rysk sida tydligt låtit förstå att officiellt svenskt missnöje skulle innebära konsekvenser för svenskägda företag i Ryssland.
För att återgå till fångarna i Tibet. Vi vet hur man från Kina ser på Tibet och hur tibetaner som vill utöva sin religion förföljs. Vi vet hur allt som kan tolkas som stöd för Dalai lama slås ner och hur hans anhängare fängslas. Utan större problem kan vi ta del av vittnesmål från tibetanska nunnor som vittnat om hur de av kinesiska soldater våldtagits, misshandlats och lämnats för att dö.
Att en stor svensk tidning varje dag ställer en fråga till en riksdagsledamot om vad han eller hon gjort för de politiska fångarna i Kina får vi nog vänta på. Likaså de stora protesterna från det officiella Sverige. Det kan störa handelsutbytet. Och i Kina finns nästan oräkneliga miljarder som väntar på sina ägare.
Sverige har sedan mycket länge en dubbel agenda när det gäller hur vi ska förhålla oss till icke-demokratiska regimer. Är länderna små, ofarliga och inte utgör en existerande eller potentiell marknad kan vi vara hårda och tuffa mot dem.

Världens största diktatur
Kina är världens största diktatur, en kommunistisk diktatur – ett land såväl socialister som borgerliga politiker svansar för. Resorna mellan Sverige och Kina är många. Är det inte den kinesiska marknaden som våra större företag vill åt så är det kommun- och regionpolitiker som vill att kinesiska företag ska investera i deras hemorter. Att handeln med Kina stärker diktaturen, gör de redan rika regeringsvänliga kinesiska företagarna ännu rikare, inkluderat det kommunistiska partiet, existerar inte ens som en fotnot när avtalen skrivs under med champagneskålar och ryggdunkningar. Då betyder bristen på mänskliga rättigheter, saknaden av yttrandefrihet och den kolonialpolitik som utövas i Tibet ingenting. När unga kvinnor i Tibet avrättas för att de kräver mänsklig värdighet och rätten att få ha en egen uppfattning kör inte våra stora tidningar några kampanjer, storföretagen hukar och blundar och även det borgerliga Sverige väljer att se åt ett annat håll. ”Vi handlar med Kina så kan vi påverka dem i rätt demokratisk riktning”. Ja, det stödet kände säkert det fyra tibetaner som avrättades i höstas för att ha protesterat mot det kinesiska styret.
För övrigt anser jag att Dawit Isaak omedelbart ska släppas fri.
(2010-05-04)