ROLF K NILSSON 2010-02-20

JUST NU FINNS det oroande mycket att skriva om. Vad jag än väljer så känns det som jag missat något. Egentligen skulle jag vilja skriva om Carl Bildt och den utrikespolitiska deklaration han presenterade för Sveriges Riksdag i onsdags. Men så har vi då moderaternas valfusk i Stockholm som jag skulle kunna ägna min kolumn åt. Där finns också muslimen som vägrade ta sin presumtive chef i handen därför att chefen var kvinna. Den ratade kvinnan vägrade ge mannen en praktikplats vilket jag tycker var ett rimligt beslut efter beteendet. Men det tyckte inte mannen och uppenbarligen inte domstolen heller. Han fick ett skadestånd på 60 000 kronor. Horribelt! Vilket beteende som helst tolereras i det här landet så länge det inte är en kristen utövare som står för det.

Jag tror att det trots allt det blir Carl Bildts utrikespolitiska deklaration i Riksdagen. I andra sammanhang har jag förklarat att jag tycker att det i stora delar var en bra deklaration. Förvisso förutsägbar – men det var ju i sak också bra. Man ska inte gå i spänning och vänta på vilka åsikter en borgerlig regering har eller ska driva. Det ska finnas en trygghet i den borgerliga utrikespolitiken som helt naturligt måste skilja sig radikalt från den socialistiska. Där fanns några punkter i deklarationen som jag blev förvånad över. Andra förvånade inte, men retade ändå. Och så saknades det texter som borde funnits med. Att avfärda Ryssland på fyra rader är näst intill anmärkningsvärt – höll jag på att skriva. Jag ändrar mig. Det är inte ”näst intill”, det är anmärkningsvärt. För att inte säga klandervärt.

Sverige är den Östersjönation som har längst kust längs Östersjön. Vi har som granne på andra sidan Östersjön ett land som utvecklas i en allt mer i auktoritär riktning. Yttrandefriheten beskärs allt, journalister som dör eller försvinner har blivit allt för vanligt förekommande. De politiska grupperingar som ställer sig kritiska till Putinregimen får allt svårare att arbeta. Hot om militära maktmedel är inte ovanligt i den ryska utrikespolitiken. För inte alls länge sedan var Ryssland i krig med Georgien. Efter ett antal militärövningar som gjorde halt vid den georgiska gränsen gick man till slut över. De två utbrytarepublikerna som blev resultatet av kriget är nu helt i händerna på Ryssland. Åtminstone en av dem planerar nu för att ta emot kärnvapenbestyckade ryska robotar. Men endast fyra rader i utrikesdeklarationen…

Efter mycket vånda, övertalningar och kreativa lösningar har Nord Stream (Gazprom = Ryska staten) fått sitt tillstånd att dra en gasledning från Viborg till Greifswald. I höstas höll Ryssland ett antal militärövningar i Östersjön. En av dem gick ut på att skydda och försvara gasledningen. Ryssland har aldrig gjort någon hemlighet av att man ser nya uppgifter för den ryska marinen om/när gasledningen blir verklighet. Och att med denna nya uppgift ska Östersjöflottan få de tillskott som behövs för att klara de nya uppdragen. Utökning och modernisering står på listan. Med den ryska satsningen på gasledningen får vi en ökad militär närvaro i Östersjön. Risken för militära incidenter ökar drastiskt.

Många gånger förra året kunde vi läsa om hur ryskt militärflyg kränkte luftrummet över Norge, Finland och Island. Om hur man i Norge förstärker den militära närvaron i de norra delarna av landet. Men endast fyra rader i regeringens utrikesdeklaration…

(De fyra raderna i utrikesdeklarationen lyder: "Sverige välkomnar den ryske presidentens uttalanden om vikten av en fungerande rättsstat och en omfattande modernisering av det ryska samhället. Vi hoppas att det snart ska vara möjligt att välkomna även Ryssland som medlem i WTO.")